I mitten av juni Gård & Djurhälsan på Zero Zinc summit i Köpenhamn. En konferens anordnad av SEGES med fokus på avvänjning utan högdoserad zink inför förbudet som träder i kraft år 2022. Konferensen var mycket väl ordnad med deltagare från alla världsdelar (utom Antarktis…). Utöver målsättningen att kunna avvänja utan högdoserad zink låg även fokus på en minskad antibiotikaanvändning. Något som bådar gott inför framtiden. Konferensen var indelad i sex fokusområden.  

ZnO´s verkningsmekanism och alternativa zinkkällor 
Konferensen inleddes av Hanne Damgaard Poulsen från Aarhus Universitet. Zink är en essentiell mineral och är involverad i många fysiologiska och metaboliska processer. Kroppens tillgängliga zinkreserver är begränsade och ett dagligt intag av zink är därför nödvändig för att undvika brist. Detta gäller särskilt för växande individer. Dagens rekommendationer är uttryckta i koncentration av zink i fodret och är dessutom baserade på totalt zink snarare än tillgängligt. Eftersom foderintaget kan vara begränsat de första dagarna efter avvänjning finns det risk att grisarna utvecklar en tillfällig zinkbrist i avvänjningsperioden, vilket kan leda till diarré och tillväxthämning. Att anpassa zinkkoncentrationen efter foderintag, eller att ge en mer tillgänglig zinkkälla är två metoder som har potential att förebygga detta. 

Jürgen Zentek från Freie Universität Berlin talade om zinks påverkan på tarmflorans sammansättning. I en nyligen utförd studie kunde han och hans kolleger visa att höga doser av ZnO ökade antalet gener för antibiotikaresistens i tarmfloran. Huruvida olika kvalitéer av ZnO och/eller zinkkällor kommer driva antibiotikaresistens går ännu inte att förutspå.  

Flera alternativa zinkkällor presenterades. Gemensamt för många var att zinkoxiden behandlats för att öka biotillgängligheten, med målsättningen att hålla fodrets zinkkoncentration på en laglig nivå, men med bibehållen effekt på grisarnas hälsa.  

Diarré i avvänjningsperioden: etiologi och diagnostik 
Ken Steen Pedersen, Københavns Universitet betonade vikten av att ställa rätt diagnos. I en nyare dansk undersökning kunde enterotoxogena E. coli inte alltid påvisas trots att grisarna hade diarré.  Forskarna frågade sig om diarréerna i dessa fall uteslutande kunde bero på foderrelaterade faktorer, eller om andra kända (och okända) infektioner kunde ligga bakom. Man konstaterade att diagnostiska markörer för foderrelaterade mag-tarmstörningar idag saknas. Här krävs en ansträngning inom naturvetenskapen för att i framtiden, på en daglig basis, kunna skilja på grisar som behöver antibiotika, och grisar som inte behöver det.  

Förändring av fodersammansättningen som alternativ till ZnO för att reducera avvänjningsdiarré 
Alfons Jansman, Wageningen University & Research redogjorde för betydelsen av fodrets sammansättning för en lyckad avvänjning. Utöver eventuella riktade fodertillsatser är det mycket viktigt att välja rätt proteinkälla- och koncentration, kolhydratkälla och nivå av smältbara och osmältsbara stärkelsefria polysackarider (NSP)*. 

Fodertillsatser som alternativ till ZnO för att reducera avvänjningsdiarré 
Charlotte Lauridsen, Aarhus Universitet inledde sin session med att påtala skillnaden mellan ZnO och fodertillsatser. I Danmark är ZnO registrerat som ett läkemedel. Ett läkemedel ska bota, medan en fodertillsats är ett hjälpmedel för att bibehålla hälsan hos redan friska djur. Användningen av fodertillsatser ska inte ses som en ersättning för medicinsk ZnO för behandling av avvänjningsdiarré, utan som en strategi för att förbättra tarmhälsan och därmed förebygga diarré. Verkningsmekanismen för ZnO är ännu inte helt klarlagd men en påverkan på tarmflora, immunstatus och tarmepitelets barriärfunktion anses spela roll. Även om det inte finns en enskild fodertillsats som kan ersätta ZnO, så finns det flera tillsatser som har en eller flera liknande funktioner. Den ideala tillsatsen kommer förmodligen vara en cocktail av flera komponenter. 

Många posters handlade om foderkoncept och/eller fodertillsatser. Som exempel kan nämnas organiska syror, prebiotika, probiotika, fibrer och fettsyror. De flesta försöken var gjorda på grisar avvanda vid en betydligt yngre ålder än vad vi är vana vid. De flesta 21 dagar, men enstaka på enstaka posters upp till 28 dagar.  

Immunoprofylaktiska alternativ till ZnO 
Eric Cox från Ghents Universitet pratade om immunmodulering och vilka alternativ som finns eller är under utveckling. Både stimulering av det egna immunförsvaret genom t.ex. vaccination eller induktion av det medfödda immunförsvaret och metoder som ska minska koloniseringen av tarmen omnämndes. Exempel på det sistnämnda var tillförsel av antikroppar i fodret vilket resulterade i en passiv immunitet eller tillförsel av receptoranaloger som blockerar de receptorer som E. coli fäster vid. 

Andra strategier för avvänjning utan ZnO- i praktiken 
Konferensens sista del var mer praktiskt inriktad och min personliga favorit. Här delade kollegor från andra länder med sig av sina erfarenheter. Frankrike, Finland och Danmark var representerade. Omgångsproduktion, tidig tillvänjning av foder, tillgång till vatten och reducerad proteinnivå i avvänjningsfodret angavs som framgångsfaktorer. Känns det bekant? 

Över lag var alla rätt överens om att det inte kommer finnas en enda produkt som kan ersätta zinken fullt ut. Lösningen kommer finnas i en kombination av god stallmiljö, management och utfodring. I vissa fall kanske med hjälp av fodertillsatser. Mycket av det som behandlades på konferensen var sådant vi i Sverige har vetat länge och som redan praktiseras i varierande grad ute på våra gårdar. Vår goda hälsostatus, samt det faktum att våra smågrisar är något äldre vid avvänjning jämfört med hur det ser ut i resten av Europa gör att omställningen förmodligen kommer att vara något mindre dramatisk för oss. Jag hyser inga tvivel om att Sveriges grisproducenter kommer klara det galant! 

*Polysackarider kallas de kolhydrater som byggs upp av långa kedjor av sockermolekyler eller sockerderivat. De polysackarider som förekommer i spannmål och därmed i foder är stärkelse, cellulosa, hemicellulosa, ß-glukaner och pektin. Alla utom stärkelse ingår som byggstenar i NSP. Olika halter av NSP påverkar tarmfloran, pH och koncentrationerna av olika organiska syror i mag-tarmkanalen. 

Text: Melina Wilsson Gård & Djurhälsan 

Många av presentationerna och posters hittar ni här: 
https://svineproduktion.dk/services/plancher#zero-zinc-summit-2019